Ett ögonblick.

Mitt starkaste å bästa ögonblick va nog då jag va 5år.

Jag minns de som de va igår än idag.

Det va juldagen 1994.

Min mormor & morfar bodde där jag bor nu.

Jag satt uppe i soffan å kollade på disney dags då min morfar kommer upp och säger att jag ha en sen julklapp ute på gården.

Jag minns så väl att jag "sprang" ner för trappen å ut genom dörren å där står en svart liten varelse som ser helt vettskräm ut.

De va då jag fick min allra första häst.

Han hette Rasmus å vad född den 25e mars 1989  å jag minns att jag va så glad över just de eftersom jag va född den 21a mars 1989.   

jag minns så väl hur han såg ut första gången jag såg han.

Han va kolsvart med vita froststreck över hela pälsen, några ljusbruna hårstrån i luggen å manen.

Men efter han fick komma in i stallet å varva ner så blev hela han kolsvart.

Tyvärr så fick jag bara behålla han i 5år pga sjukdom hos han.

Så den 15e April 1999 bestämde mamma sig för att de va bäst å låta han få springa på dom evig gröna ängarna tsm med hennes häst som hon hade då.

De är mitt tydligast minne som jag ha från min barndom.

Ett minne som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Hade väntat hela dagen.
Det snurrade för fullt i magen.
Hur skulle du se ut.
När du nu kom till slut.

Så var stunden innne.
Frånd en stunden fyllde du mitt sinne.
Sakta du backade ur transporten.
Och ville inte gå in genom porten.

En ny kompis där inne väntade.
Fast du nog mest hem längtade.
Sakta men säkert du till din box gick.
Den va ganska stor den du fick.

Att tillbringa tid i stallet.
Va inte svårt i de här fallet.
Min alldeles egna häst.
Gud vad jag tyckte du va bäst.

Visst var du ibland helt omöjlig.
Men för den skull inte löjlig.
Tillsammans va vi 1.
Det vackraste paret någon sett... 

R.I.P 
Rasmus 
Född:1989-03-25
Dog:1999-04-15

Oj min bästa vän.

Hon är en helt underbar person som jag bryr mig om väldigt mycke.

Vi är helt olika egentligen men jag tror de är därför vi kompa så bra tsm.

De spelar ingen roll hur långt de gå mellan gångerna vi prata så känns de som att vi aldrig ha tappa kontakten.

Nathalie är en tjej som jag tycker så otroligt mycke om för att hon är så pass ärlig å världens underbaraste.

Med henne kan jag prata om allt mellan himmel å jord.

De går egentligen inte att beskriva med ord hur våran vänskap är.

Den är otroligt speciell om man säger som så.

Men hon är en vän som jag aldrig vill tappa de är en sak som är säkert!

Idag ha jag först vare på sjukhuset med mamma sen for vi til Ulf å drack kaffe.

Sen åkte vi å käkdae på sjögatan.

Sen har jag å mamma varit på stan.

Jag ha fått en tröja, ett par jeans å ett par leggings.

Nu sitter jag hemma hos mamma å svär över min förbannade jävla dator jävel.

De bli att kolla om jag ha råd å köpa någon ny i mellandagarna.

De funkar inte längre å hålla på så här.

Aa de är vad jag ha gjort idag.

Sen ska jag tillbringa min kväll i stallet å mysa med Tage. 

Länge sen jag va i stallet nu å de ska bli skönt å bara få finnas till å mysa med någon.   

Oj den va svår.

Kärlek är ju så mycke för alla.

De finns olik sorters kärlek.

Kärlek till mina djur, mina vänner å mina föräldrar.

Men kärlek kan oxå vara till en speciell person.

Jag vet att jag är kär då jag reagerar så fort dom nämner hans namn, de pirrar i magen då jag ser han å blir alldeless varm i kroppen då han ler mot mig.

De är kärlek för mig iaf.

Men alla tycker vi olika. 

Kom inte på nå mer å skriva.

Ja vad ska man säga om de här.

Idag har jag ätit lingontårta som min kära mamma hade gjort. Dock en aning misslyckad men bättre lycka nästa gång.

Sen ha jag ätit en väldigt efterlängtad smörgåstårta som min mamma gjort.

Ja de är vad jag ätit idag.

Jo en massa pepparkakor oxå.   

Kan ju börja med min mamma.

Mamma å jag kommer inte alltid överens men ändå är de till henne jag komma till då jag vill prata.

Ja vi ha en väldigt mysko relation som ingen annan förstår sig på å de är ju en väldans tur de.

Mamma bor ute i Mora (bortanför nyänget) med sin man Ulf.

Och 2 katter å 1 häst.

Jobbar i kramfors.

Ja dom flesta brukar säga att jag är så lik mamma å de är nog både bra å dåligt.

Pappa ha jag bara känt i ca 5 år.

Men jag är glad att jag har en sån bra kontakt med han.

Han är oxå bra på att lyssna på mina problem å komma med goda råd.

Pappa bor i Nordanås med sin tjej & dobermannen Nox.  

Sen så har jag fått mitt humör av både mamma å pappa så om ni vet hur jag är så kan ni ju räkna ut vart jag ha fått mitt ifrån.   

Ja de är mina föräldrar de.

Gud jag komma aldrig glömma min första kärlek.

Tror jag va 11år å gick på sundskolan.

De gjorde även min första kärlek.

Jag gjorde allt för att få hans uppmärksamhet å till slut så fick jag den.

Vi "lekte" ihop på alla gemensamma raster vi hade.

Sen då han skulle upp till geneskolan så tappade vi kontakten.

Men idag så har vi lite kontakt igen å de är jag glad för.   

Han är en vän som jag inte vill mista.

Ja nå mer vill jag inte säga om min första kärlek.

Stal den här "grejen" av min kära vän Fredrik Nordwall www.snoppy.bloggplatsen.se   

Ja vad ska man säga om mig egentligen.

Finns så mycke att säga.

Nää nu ljög jag.   

Ja jag är en tjej på 21 år.

Tycker om att umgås med mina vänner och självklart "nästan" alla sorters djur.

Är tyvärr arbetslös men förhoppningsvis ska de bli ändring på de inom en snar framtid.

Ja jag vet inte vad jag mer ska skriva så de få duga så här.