Då va de dags igen!

 Just nu så måste jag bara säga att jag mår så otroligt bra!

Jag har underbara kompisar som jag älskar mer än allting annat!

Jag har en viss underbar person i mitt liv som jag verkligen tycker om!

Jag har min familj som alltid finns där för mig!

Aa de va bara  de jag ville skriva

Så nu till er alla som har väntat på ett saftigt inlägg så ni kan prata å lägga en jävla massa energi på hur jag lever mitt bara för att erat liv är så otroligt tråkigt så kan ju gotta er i de här!!!

Hejsan hoppsan!

Nu är äntligen julen slut!

Tycker absolut inte om julen men den här blev lite speciell ändå då jag fick fira den med min lillasyster!

Juldagen blev de utgång med dom bästa, eller aa inte alla men hade en grymt rolig kväll.

Den slutade inte som planerat men man kan inte alltid få allt.

Fick även träffa en väldigt speciell person innan h*n åkte till fjälls :)

Can´t wait until you get home ;)

Igår blev de jobb nere på båten å kan säga att man va inte så kaxig efter juldagen :P

Idag blir de bara å ta de lugnt för att sen tagga för jobb hela helgen.

Måste ju få dagarna å gå fort så man slipper längta så mycke!

Med denna bild önskar jag er en trevlig fortsättning!! 4

Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans de ha hänt lite sen sist!

Jag har gått igenom mycke å äntligen börjar jag se ljuset igen.

Jag har fått ett heltidsjobb som jag verkligen trivs med!

Har aldrig trivts så mycke som jag gör nu!

Jag har träffat en person som har fått mig att börja lita på killar igen å de känns så otroligt bra! 

Känns som att livet kan inte bli så mycke bättre än vad de är just nu!

Jag å Johanna har äntligen fått upp kontakten igen å de går inte att beskriva med ord hur glad jag är för de!

Vi har alla våra ups&downs med kompisar men de är dom äkta som man alltid hittar tillbaka till oav vad som händer!

Nää nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om så de få bli bra så här!

Imorgon kl 09.30 är de 1vecka, 7dagar, 168timmar, 10080minuter & 604800sekunder som jag har varit utan dig min älskade ängel!
Jag saknar dig så otroligt mycke så de går inte att beskriva med ord!

Jag kommer aldrig att glömma ditt sista steg in i transporten. De va precis som att du visste vad som skulle hända härnäst.
Du gick så lugnt å sakta in å då jag gick in för att ge dig ett äpple så kollade du på mig med dina snälla ögon, de va precis som att du sa tack.
Jag vaknade kl 05.00 i panik av att jag trodde att jag hade missat å ta farväl av dig! Känslan jag fick då du lämnade gården va precis som att någon slagit mig i magen å all luft for ur mig.
Jag kommer aldrig att glömma dig min underbara vän!
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!

En bild säger mer än tusen ord!!!
Vila i frid mitt älskade hjärta! ?

Kl 08,30 imorgon kliver min älsakde prins på transporten för sista gången i sitt liv!!!   

Jag hatar den här känslan! Jag verkligen hatar den!! 

Ännu en gång ska någon som jag älskar mest av allt lämna mig!! 

Jag vill inte!! 

Jag klarar inte de här en gång till!!

Jag skulle kunna göra allt för att de inte ska bli den 9e Oktober!!

Än en gång ska mitt hjärta gå itu!! 

De gör så ont i mig..

Kommer aldrig  att glömma första gången jag red dig barbacka du va så fin å mådde så bra å nu ser jag hur dåligt du mår å de gör så ont att se dig lida så jag vet att de här är de enda rättvisa men varför måste de göra så ont!! 

Kommer aldrig glömma dom gånger jag gick med dig då du hade kolik å jag kände mig som en liten myra, så otroligt hjälplös å de gjorde så ont i mig att jag inte kunde göra nått för att hjälpa dig!!! 

Kommer att sakna ditt sätt att vara, ditt sätt att pussas å försöka krypa upp i famnen om du kunde! 

Du var som en liten hund då man gick med dig. De finns inge ont i dig å du skulle aldrig göra något för att vara elak!

Har aldrig träffat en häst med sånt hjärta som du! 

De är nu först ikväll som jag verkligen insett att om mindre än 12 timmar så finns du inte längre!!! 

Men du mår inte bra min älskade häst å vi gör de här för din skull..

Du kommer att ha de så otroligt mycke bättre på dom evig gröna ängrna med att äta gräs så mycke du orkar å kunna springa utan att ha ont..

Jag kommer för alltid att älska dig älskade Eken!     

Jag HATAR september månad!!!

Den 7e - 12 förlorade jag Pampas!

Den 13e -12 förlorade jag Tage!

Den 25e - 05 förlorade jag Roddan!

Å nu snart kommer jag att förlora Eken! 

Varför ska ALLT hända en å samma månad för??

September månad är verkligen min oturs månad!

Helgen har varit ganska lugn. 

I fredags va jag chaufför åt ett gäng på Merry Can å i lördags blev de först hockey hos Jocke sen party med kusin, som vanligt hamnade vi på Olles.

Träffade massa vänner å jag hade jätte roligt. 

Söndagen va inte fullt lika trevlig, va så otroligt seg så jag visste inte vart jag skulle he mig.

Åkte på stallet en sväng å kollade på hopptävlingarna sen blev de å slappa i soffan tills min underbara gumma Nathalie tyckte jag skulle komma å spela bingolotto med dom.

Aa sagt å gjort så åkte jag dit å spelade men självklart så hade jag nit lotten. heheh

Få se om de bli nå spel nästa helg, kanske drar in miljonen då. 

Nästa helg bli de iaf att fira Nathalie i förskott =D 

Men vad som händer har jag inte en blekaste aning om. 

Har tagit mod till mig å skriva till min barndoms kompis att jag saknar henne. 

Saknar henne varje dag som går!

Va alltid henne jag ringde om de va något som hade hänt, bra som dåligt. 

Hoppas innerligt att vi kan börja prata med varann igen för jag älskar henne till döds trots allt som har hänt mellan oss!

När mörkret faller på dig ser jag falska ögon!

Jag skadar andra inte bara mig!

Vet du nu vart du har mig, du har inte en chans!

Spring för livet!

Älskar just den delen av en text! 

Nää nu orkar jag inte skriva nå mer!!

Många tankar snurrar som vanligt. 

Både bra å dåliga.

Imorgon är de 4v sen jag "fattade" ett viktigt beslut.

Det börjar kännas bättre men de är fortfarande inte bra.

Men de kommer sakta men säkert. 

Nu är de mycke som händer kan man säga.

både tankar å känslomässigt.

Jag HATAR september månad för den väcker så många känslor.

Förra året va de den månad jag skulle ha vela hoppat över.

Den 7e Sept så va de 1år sen Pampas lämnade detta jordliv å började sin resa på dom evigt gröna ängarna. 

Saknaden blir inte mindre ju längre tiden går. 

Önska han kunde komma till mig om bara för 1dag så jag fick känna mig hel för 1dag!

Den 13e Sept är de 1år sen Tage lämnade jorden å slapp ha ont längre.

Älskar er bägge så otroligt mycke å jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få tillbaka er!

Mina tankar går även till min älskade gumma just nu som jag vet har de otroligt jobbigt.

Försöker finnas där så gott jag kan men även fast jag finns där då hon behöver prata, gråta eller bara umgås så känns de som att de inte räcker.

Jag önska jag kunde förstå hur de känns för dig men jag kan bara tänka å ändå inte ens komma i närheten av vad du känner.

Älskar dig mest av allt på denna jord gumma å jag skulle kunna gå igenom eld å hav för din skull!

Hoppas ni får den hjälp ni behöver så allt de här får ett slut.

Blev ett blahablaha inlägg men så blir de ibland!

Hejsan hoppsan alla där ute som läser denna otroligt bra uppdaterade bloggen   

Tro vad man ska skriva om denna gång då.

Igår va jag hos pappa å myste med min otroligt söta lillasyster.

Älskar henne mest av allt på denna jord! 

Å få se hennes leende då hon kollar på en får en att smälta totalt.

Den fröken har fångat mitt hjärta från dag 1 som jag  träffa henne!  

Just nu är de en period då alla mina tankar snurrar helt galet i min hjärna.

Igår då jag låg i sängen å kollade på en film så kände jag att jag saknar någon som håller om en då man kollar på film, då man ska sova & då man vaknar.

Men egentligen så vill jag inte ha någon sån i mitt liv, inte innan jag har hittat mig själv iaf.

Måste sätta mig själv i första hand för första gången på väldigt länge!

Jag måste må bra å trivas med mig själv innan jag kan släppa någon annan som gör mig glad. 

Men skulle Mr Dreamy komma så skulle jag inte skicka iväg han direkt 

Nää tiden får utvisa vad som händer å sker helt enkelt!

Måste erkänna att de jag gick igenom förra veckan börjar komma ikapp mig.

Jag ångrar inte mitt beslut, va/är fortfarande 100% säker på att de va rätt beslut att ta.

Men de är ändå en massa tankar som snurrar om hur hade allt sett ut om jag hade ändrat mig.

Hur hade jag klarat de?

Hur hade min familj ställt sig i fråga mot de?

Hur hade mina vänner reagerat?

Även fast jag vet att de va rätt så gör de ändå ont å veta vad jag har gjort!

Just nu önskar jag att Pampiluren eller Tage fortfarande levde så jag kunde få krama om deras hals å låta tårarna falla!

Sitta i deras boxar å få gråta å veta att dom alltid finns där för mig & inte dömmer mig!

Som tur har jag underbara vänner som finns där för mig då jag vill prata om de!

Tusen tack till er!

Älskar er mest av allt!