Ja idag är de alla hjärtans dag..

Vad ska man säga om denna dag då..

Jag har mest bara tagit de lugnt idag..

Lagade mat och sen for jag till holmen..

Idag har jag även tagit kontakt med någon som jag har sagt att jag inte ska ha kontakt med..

Men jag orkar inte bry mig om vad alla andra tycker och säger om de huvudsaken är att de känns bra för mig och de gör de..

Ikväll nere i holmen så myste jag som vanligt med min goa lillebror ;) Usch vad jag önska att han alltid vore så liten och goo som han är nu..

Finns de inget man kan ge dom så dom stannar i växten?? :P

Han sa själv idag att han inte ville bli nå större..

Han ville alltid kunna sitta i mitt knä och mysa men har känslan av att om 2-3 år så är den tiden förbi för våra mysstunder.. :P

Min lilla Sebbelibus börjar bli stor.. :D

Just nu ligger jag i sängen och kollar på bröderna lejonhjärta och bara är..

Har en dum jävla fluga som verkar tro de är sommar för den surrar och är allmänt irriterande.. :/

Nää nu ska jag kolla på filmen och sen sova..

Bye bye

Hej igen..

Tog en ganska stor paus från bloggen men nu känner jag att jag måste börja igen för att kunna skriva av mig av mina känslor om ALLT..!

Som dom flesta vet så är de slut mellan mig och Thomas..

De är med blandade känslor fortfarande och jag saknar han extremt mycke vissa dagar och vissa inte alls och jag antar/vet att de är så de är och kommer säkert att vara ett tag framöver..

De va inget enkelt val och göra slut men någonstans insåg jag att vi va för olika för varandra..

Vi ha inte upplevt samma saker och därav svårt och acceptera varandras förflutna..

De är sånt som händer tyvärr.. Bara att blicka frammåt och försöka fokusera på framtiden även fast de vissa dagar kan vara väldigt svårt..

Jag bor hemma hos mamma igen och de är med blandade känslor då jag nu har bott hemifrån ett ganska bra tag..

Och som dom flesta vet så kommer jag & min mamma inte alltid överrens men de är väl så med föräldrar och "vuxna barn"..

Ibland känns de som att jag ha flytt från mina problem och att dom hinner ikapp mig då jag minst klarar av de..

Men samtidigt känns de som att jag inte flyr från mina problem.. Aa de är svårt att förklara men de är så de känns..

Jag är otroligt glad att jag har mina vänner och familj som finns där för mig och som ALLTID stöttar mig då jag behöver dom.. Vet inte vad jag hade gjort utan dom om jag ska vara helt ärlig..

Tusen tack till er!!

De finns så otroligt många tankar i mitt huvud just nu som jag vill ska försvinna men de gör dom inte..

De är som att ju mer jag tänker på dom så ju större och mer invecklad blir dom..

De känns som att de är mycke som händer i mitt liv just nu men ändå inte..

Vissa dagar känner jag mig riktigt kluven och rent ut sagt knäckt och vissa dagar känns de som att jag svävar på moln..

Jag har många som finns där för mig de vet jag men de är bara hälften som jag litar på.. Tyvärr..!

Men de är väl så..

De finns dom som jag släpper in på livet på engång för att de känns rätt och dom jag släpper in vet jag att jag kan lita på och jag håller dom väldigt varmt om hjärtat och helt ärligt så skulle jag kunna dö för dom..

Och nu då de är slut mellan mig och Thomas så vet jag exakt vilka dom är..! Dom som jag var osäker på visade sin rätta sida och dom är raderad ur mitt liv för dom har absolut inget att hämta hos mig.. Inte för 5 jävla ören.!!

Livet blir aldrig som man tänkt sig de vet alla, livet är vad man själv gör de till och huvudsaken är att man själv är lycklig och acepterar de..

Just nu känns de skönt att vara singel och jag kan fokusera på mig själv, jag kan göra vad jag vill utan att de ska bli sura miner eller svartsjuka..Visst de kan bli sura miner men inte på samma sätt..

Vill jag fara och kolla på film med en kill/tjej kompis å kan jag göra de..

Jag kan åka bort och inte komma hem på flera dagar..

Jag kan sova borta utan att bli anklagad för att vara otrogen..

Jag kan fara på krogen och stå och prata med en kille utan att behöva förklara hur vi träffades och vad vi ha för  relation till varandra..

Jag kan umgås med mina "småsyskon" och stanna och sova över för att dom vill de utan att de ska bli massa tjafs..

Ja jag känner mig fri helt enkelt, men samtidigt saknar jag att ha någon att komma hem till eller hur man ska säga de..

Jag vet att jag är inte världens lättaste person att leva med men säg vem är de egentligen??

Alla har vi våra rutiner och behov att få ha den "friheten" som jag behöver..

Men som dom flesta tjejer så gillar även jag att bli uppvaktad och känna mig "speciell" då jag är singel även fast jag inte är redo för att ge mig in något eller att ens tänka tanken på att vara med en ny kille..

Men de är så jag funkar och gillas inte de så är de deras förlust och inte min..

Jag vill bli accepterad för den jag är inte för den DOM vill att jag ska vara..

Just nu kan jag erkänna att jag mår inte så himla bra..

Har rasat i vikt under den senaste månaden, haft en tendens till magsår (tror jag iaf) och blivit lite av en "ensamvarg" men nu är de på bättringsvägen med att jag stänger in mig själv och stänger ute andra..

Säger inte de för att folk ska tycka synd om mig utan jag säger de för att då jag "blir så här" så får jag ett jävla temprament och kan exploder för minsta lilla hoch helt utan anledning..

Men alla som känner mig vet redan allt de här och dom vet hur dom ska "hantera" mig då jag blir så här..

Just nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik och de kommer en låt som får mig att tänka på min första kärlek och tänka tillbaka på vad vi hade både bra och dåligt..

Spelar ingen roll vad alla andra säger och tycker.. Ens första kärlek är alltid någon som man kommer att tänka på genom hela livet och man kommer alldrig att glömma den personen..

Och jag kan säga att jag har fortfarande känslor för min men jag jag vet att vi kan inte vara tsm och skulle inte vilja testa igen heller..

Jo till er som inte vet de redan så ska jag bli storasyster.. De är med blandade känslor jag tog emot detta besked men nu är jag överlycklig att jag ska få ett småsyskon.. Jag behövde bara tid att smälta de för de är inte varje dag man får veta att man ska bli storasyster som 22åring..

Men som sagt nu då jag har fått smälta de så är jag överlycklig att jag får den chansen.. 

Oj vilket svammel inlägg de här blev med allt mellan himmel och jord men kände att jag va tvungen att få skriva av mig..

Ska försöka ta tag i bloggandet nu och hoppas att de är/blir många som läser min blogg..

Har ni något önskemål om vad jag ska skriva om eller gå djupare i så kommentera gärna de så jag vet..

Nää nu ska jag se på film och förhoppningsvis sova lite..

Ha de bra alla som läser

(lämna gärna en kommentar så jag får veta vilka de är som läser)

Hej igen..

Tog en ganska stor paus från bloggen men nu känner jag att jag måste börja igen för att kunna skriva av mig av mina känslor om ALLT..!

Som dom flesta vet så är de slut mellan mig och Thomas..

De är med blandade känslor fortfarande och jag saknar han extremt mycke vissa dagar och vissa inte alls och jag antar/vet att de är så de är och kommer säkert att vara ett tag framöver..

De va inget enkelt val och göra slut men någonstans insåg jag att vi va för olika för varandra..

Vi ha inte upplevt samma saker och därav svårt och acceptera varandras förflutna..

De är sånt som händer tyvärr.. Bara att blicka frammåt och försöka fokusera på framtiden även fast de vissa dagar kan vara väldigt svårt..

Jag bor hemma hos mamma igen och de är med blandade känslor då jag nu har bott hemifrån ett ganska bra tag..

Och som dom flesta vet så kommer jag & min mamma inte alltid överrens men de är väl så med föräldrar och "vuxna barn"..

Ibland känns de som att jag ha flytt från mina problem och att dom hinner ikapp mig då jag minst klarar av de..

Men samtidigt känns de som att jag inte flyr från mina problem.. Aa de är svårt att förklara men de är så de känns..

Jag är otroligt glad att jag har mina vänner och familj som finns där för mig och som ALLTID stöttar mig då jag behöver dom.. Vet inte vad jag hade gjort utan dom om jag ska vara helt ärlig..

Tusen tack till er!!

De finns så otroligt många tankar i mitt huvud just nu som jag vill ska försvinna men de gör dom inte..

De är som att ju mer jag tänker på dom så ju större och mer invecklad blir dom..

De känns som att de är mycke som händer i mitt liv just nu men ändå inte..

Vissa dagar känner jag mig riktigt kluven och rent ut sagt knäckt och vissa dagar känns de som att jag svävar på moln..

Jag har många som finns där för mig de vet jag men de är bara hälften som jag litar på.. Tyvärr..!

Men de är väl så..

De finns dom som jag släpper in på livet på engång för att de känns rätt och dom jag släpper in vet jag att jag kan lita på och jag håller dom väldigt varmt om hjärtat och helt ärligt så skulle jag kunna dö för dom..

Och nu då de är slut mellan mig och Thomas så vet jag exakt vilka dom är..! Dom som jag var osäker på visade sin rätta sida och dom är raderad ur mitt liv för dom har absolut inget att hämta hos mig.. Inte för 5 jävla ören.!!

Livet blir aldrig som man tänkt sig de vet alla, livet är vad man själv gör de till och huvudsaken är att man själv är lycklig och acepterar de..

Just nu känns de skönt att vara singel och jag kan fokusera på mig själv, jag kan göra vad jag vill utan att de ska bli sura miner eller svartsjuka..Visst de kan bli sura miner men inte på samma sätt..

Vill jag fara och kolla på film med en kill/tjej kompis å kan jag göra de..

Jag kan åka bort och inte komma hem på flera dagar..

Jag kan sova borta utan att bli anklagad för att vara otrogen..

Jag kan fara på krogen och stå och prata med en kille utan att behöva förklara hur vi träffades och vad vi ha för  relation till varandra..

Jag kan umgås med mina "småsyskon" och stanna och sova över för att dom vill de utan att de ska bli massa tjafs..

Ja jag känner mig fri helt enkelt, men samtidigt saknar jag att ha någon att komma hem till eller hur man ska säga de..

Jag vet att jag är inte världens lättaste person att leva med men säg vem är de egentligen??

Alla har vi våra rutiner och behov att få ha den "friheten" som jag behöver..

Men som dom flesta tjejer så gillar även jag att bli uppvaktad och känna mig "speciell" då jag är singel även fast jag inte är redo för att ge mig in något eller att ens tänka tanken på att vara med en ny kille..

Men de är så jag funkar och gillas inte de så är de deras förlust och inte min..

Jag vill bli accepterad för den jag är inte för den DOM vill att jag ska vara..

Just nu kan jag erkänna att jag mår inte så himla bra..

Har rasat i vikt under den senaste månaden, haft en tendens till magsår (tror jag iaf) och blivit lite av en "ensamvarg" men nu är de på bättringsvägen med att jag stänger in mig själv och stänger ute andra..

Säger inte de för att folk ska tycka synd om mig utan jag säger de för att då jag "blir så här" så får jag ett jävla temprament och kan exploder för minsta lilla hoch helt utan anledning..

Men alla som känner mig vet redan allt de här och dom vet hur dom ska "hantera" mig då jag blir så här..

Just nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik och de kommer en låt som får mig att tänka på min första kärlek och tänka tillbaka på vad vi hade både bra och dåligt..

Spelar ingen roll vad alla andra säger och tycker.. Ens första kärlek är alltid någon som man kommer att tänka på genom hela livet och man kommer alldrig att glömma den personen..

Och jag kan säga att jag har fortfarande känslor för min men jag jag vet att vi kan inte vara tsm och skulle inte vilja testa igen heller..

Jo till er som inte vet de redan så ska jag bli storasyster.. De är med blandade känslor jag tog emot detta besked men nu är jag överlycklig att jag ska få ett småsyskon.. Jag behövde bara tid att smälta de för de är inte varje dag man får veta att man ska bli storasyster som 22åring..

Men som sagt nu då jag har fått smälta de så är jag överlycklig att jag får den chansen.. 

Oj vilket svammel inlägg de här blev med allt mellan himmel och jord men kände att jag va tvungen att få skriva av mig..

Ska försöka ta tag i bloggandet nu och hoppas att de är/blir många som läser min blogg..

Har ni något önskemål om vad jag ska skriva om eller gå djupare i så kommentera gärna de så jag vet..

Nää nu ska jag se på film och förhoppningsvis sova lite..

Ha de bra alla som läser

(lämna gärna en kommentar så jag får veta vilka de är som läser)

Nytt år nya möjligheter!

Idag fick jag ett paket från umeå.

Ett Paket som världens bästa A-K skickat till mig.

Blev rörd då jag såg va de va =')

De va en ram + bild med världens vackraste häst.   

Den här tavlan kommer att följa med mig ÖVERALLT!

Tusen tack Anna-Karin! Du är min ängel!   

R.I.P världens underbaraste Pampas. Älskar dig nu och för alltid!   

Nää nu ska jag ställa upp tvn och koppla in dvd:n så jag ha nån film och kolla på ikväll.

Hejsan hoppsan va ett tag sen man skrev här nu.

Har varit lite upp och ner dom senaste dagarna men de håller på att bli bättre.

Har varit tsm men älsklingen i 6mån. =)

På fredag åker jag ner till Sandra, Magnus och Sandras barn.

Är över 2 år sen jag träffade Sandra sist och ännu längre sen jag träffade barnen.

Så de ska bli riktigt kul.

Har fått låna mammas bil mot att jag skulle få en inköpslista med saker som hon behövde.

Nää nu orkar jag inte skriva nå mer bleb ett kort inlägg men de blev ett iaf.

Ha de bra alla som läser!

Igår såg jag en film som berör mig lika mycke varje gång.

FLICKA heter den. Men jag rekomenderar den bara för dom som tycker om hästar!

Eller dom som förstår hur stor kärleken till ett djur är, oav vilket djur de är!

Jag bor på världens topp i Never Summer Mountains i Wyoming, 2 400 meter närmare himlen. I mina berg, när våren äntligen räddar mig från en evig vinter, kvicknar världen till liv igen och jag minns varför jag är här. Jag är enda dottern i en lång rad av ranchägare. Och när vi släpper ut hästarna på våren älskar jag att se dem återupptäcka världen. I dem ser jag min egen rastlösa själ. Laddade med en aptip på äventyr, ger de sig av utan att tveka. De är ren kraft. När jag res dem springa fritt tänker jag på de första hästarna Som var Amerikas sanna pionjärer.

Historierna hör vi om hur västerna erövrades är lögner. Västerns historia skrevs av hästarna. Vid sidan av nybyggarnas fotspår fanns ett hovavtryck.
Människorna kom allt längre västerut för att göra anspråk på vildmarken. Men de mötte en styrka som inte kunde kuvas.. Vildhästar. Mustanger. Nybyggarna kallade dem parastiet som skövlade marken och svälte deras hjordar. de kunde inte tämja den, så de förgjorde dem. Isolerade och hungriga, blev de nästan utplånade från jorden. Ibland när ljuset försvinner dröjer en efterbild kvar ett ögonblick.
Mustanger är en efterbild av västern.
Inte bättre än spöken. Knappt där alls. Ingen vill ha dem. Inte ranchägare, inte stadsbor. de är deras öde. Låt dem försvinna med alla nollor, enstöringar och reliker från vildmarken som ingen bryr sig om längre. Som tur är överlevde några mustanger, undangömda i bergen. Vi måste skydda dem, för de är hoppet om ett levande minne av löftet Amerika en gång var och kan bli igen.

Jag tror att det finns en kraft i världen som lever under ytan.
Nåt primitivt och vilt som vaknar när man behöver en knuff att överleva. Likt vildblommor som blommar efter branden som härjat i skogen. De flesta är rädda för den och gömmer den långt inne. Men de finns alltid männiksor med modet att älska det otämjda. En gång i tiden färdades amerikaner västerut för att upptäcka sitt öde. Idag verkar de flacka hit och dit, rastlösa och oroliga. Men jag tror att de ännu letar efter samma sak. En plats där de kan glädjas åt framtiden. En plats som hjälper den att bli den de vill bli.
Där de kan känna att livet har mening. En plats där de kan känna de jag känner när jag rider Flicka.
För när jag rider henne känner jag mig FRI!

Ja de va ett tag sen man skrev här nu.

Snart är de jul, tycker inte om julen så värst mycke.

Allt och alla känns så "fejkade", alla låtsas vara trevlig men så är de inte.

Nästan allt handlar om vem som får mest saker/dyraste sakerna.

Ända sen jag har varit liten har de varit så för mig.

Alla andra fick dyra paket och många, men dom hade 2 föräldrar som gav dom saker, de hade inte jag!

Visst jag fick paket från mormor & morfar, mamma, morbror & mina mostrar.

Jag är väldigt glad över att jag ha haft dom runtomkring mig.

Som många vet så träffade jag inte min pappa förän jag va 16år då tyvärr min farfar gick bort.

Och efter de så har allt förändrats i mitt liv.

Jag fick en pappa, en faster och 2 kusiner till.

Jag hade de bra även under den tiden det bara va jag och mamma men jag ångrar inte att jag träffade pappa då jag väl gjorde de.

Men ändå så undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade träffa min pappa tidigare.

Det är en tanke som jag inte kan släppa. Och den tanken kommer nog alltid att finnas hos mig.

Jag fick 2 ställen att fira jul på, jag fick äta 2 julbord, jag fick mer julklappar men ändå va jag inte nöjd. För de kändes som att jag va tvungen att välja vilka jag skulle fira jul med.

Och julen för mig har alltid vare ute i mora med mamma, morbror, mina mostrar + respektive & mina kusiner och deras barn.

Jag önska att vi alla kunde göra en sån jul igen!

Med vissa förändringar.

Jag vill att de ska vara jag + Thomas, mamma + respektive, pappa + respektive, min morbro, mina kusiner + respektive, mina mostrar + respektive, mormor & morfar, mina faster och hennes familj!

Jag önskar att vi alla kunde samlas och äta från julmaten, kolla på kalle kl 3 och sedan öppna julklappar tillsammans som en riktig familj!

Men ända sen mamma och min morbro fick varsin respektive så slutade den julen för mig.

Vi träffades dagen efter jul och åt och pratade men de va inte samma sak. Sen frågade jag varför vi gjorde  de här och fick till svar att de va för min skull vi gjorde de här, för att de va de jag ville.

Sen dess har de inte känts som julen har något att ge mig!

Men i år ska jag verkligen ge den ett nytt försök.

Jag ska fira jul men min älskling och hans familj.

Men vi ska även små fira med mina "familjer" oxå.

Och helt ärligt så tror jag att de här kan bli en riktig bra jul som jag kommer att minnas så länge jag lever!

Vi ha redan köpt julklapparna, eller aa nästan alla julklappar de är några kvar som jag inte ha en blekaste aning om vad jag ska ge dom.

Men jag har en julig känsla inom mig som säger att de här kommer bli en riktig jul på många år!

Saknar Pampas och Tage otroligt mycke!

En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände honom bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar.

R.I.P

Pampas & Tage