Igår såg jag en film som berör mig lika mycke varje gång.

FLICKA heter den. Men jag rekomenderar den bara för dom som tycker om hästar!

Eller dom som förstår hur stor kärleken till ett djur är, oav vilket djur de är!

Jag bor på världens topp i Never Summer Mountains i Wyoming, 2 400 meter närmare himlen. I mina berg, när våren äntligen räddar mig från en evig vinter, kvicknar världen till liv igen och jag minns varför jag är här. Jag är enda dottern i en lång rad av ranchägare. Och när vi släpper ut hästarna på våren älskar jag att se dem återupptäcka världen. I dem ser jag min egen rastlösa själ. Laddade med en aptip på äventyr, ger de sig av utan att tveka. De är ren kraft. När jag res dem springa fritt tänker jag på de första hästarna Som var Amerikas sanna pionjärer.

Historierna hör vi om hur västerna erövrades är lögner. Västerns historia skrevs av hästarna. Vid sidan av nybyggarnas fotspår fanns ett hovavtryck.
Människorna kom allt längre västerut för att göra anspråk på vildmarken. Men de mötte en styrka som inte kunde kuvas.. Vildhästar. Mustanger. Nybyggarna kallade dem parastiet som skövlade marken och svälte deras hjordar. de kunde inte tämja den, så de förgjorde dem. Isolerade och hungriga, blev de nästan utplånade från jorden. Ibland när ljuset försvinner dröjer en efterbild kvar ett ögonblick.
Mustanger är en efterbild av västern.
Inte bättre än spöken. Knappt där alls. Ingen vill ha dem. Inte ranchägare, inte stadsbor. de är deras öde. Låt dem försvinna med alla nollor, enstöringar och reliker från vildmarken som ingen bryr sig om längre. Som tur är överlevde några mustanger, undangömda i bergen. Vi måste skydda dem, för de är hoppet om ett levande minne av löftet Amerika en gång var och kan bli igen.

Jag tror att det finns en kraft i världen som lever under ytan.
Nåt primitivt och vilt som vaknar när man behöver en knuff att överleva. Likt vildblommor som blommar efter branden som härjat i skogen. De flesta är rädda för den och gömmer den långt inne. Men de finns alltid männiksor med modet att älska det otämjda. En gång i tiden färdades amerikaner västerut för att upptäcka sitt öde. Idag verkar de flacka hit och dit, rastlösa och oroliga. Men jag tror att de ännu letar efter samma sak. En plats där de kan glädjas åt framtiden. En plats som hjälper den att bli den de vill bli.
Där de kan känna att livet har mening. En plats där de kan känna de jag känner när jag rider Flicka.
För när jag rider henne känner jag mig FRI!

Ja de va ett tag sen man skrev här nu.

Snart är de jul, tycker inte om julen så värst mycke.

Allt och alla känns så "fejkade", alla låtsas vara trevlig men så är de inte.

Nästan allt handlar om vem som får mest saker/dyraste sakerna.

Ända sen jag har varit liten har de varit så för mig.

Alla andra fick dyra paket och många, men dom hade 2 föräldrar som gav dom saker, de hade inte jag!

Visst jag fick paket från mormor & morfar, mamma, morbror & mina mostrar.

Jag är väldigt glad över att jag ha haft dom runtomkring mig.

Som många vet så träffade jag inte min pappa förän jag va 16år då tyvärr min farfar gick bort.

Och efter de så har allt förändrats i mitt liv.

Jag fick en pappa, en faster och 2 kusiner till.

Jag hade de bra även under den tiden det bara va jag och mamma men jag ångrar inte att jag träffade pappa då jag väl gjorde de.

Men ändå så undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade träffa min pappa tidigare.

Det är en tanke som jag inte kan släppa. Och den tanken kommer nog alltid att finnas hos mig.

Jag fick 2 ställen att fira jul på, jag fick äta 2 julbord, jag fick mer julklappar men ändå va jag inte nöjd. För de kändes som att jag va tvungen att välja vilka jag skulle fira jul med.

Och julen för mig har alltid vare ute i mora med mamma, morbror, mina mostrar + respektive & mina kusiner och deras barn.

Jag önska att vi alla kunde göra en sån jul igen!

Med vissa förändringar.

Jag vill att de ska vara jag + Thomas, mamma + respektive, pappa + respektive, min morbro, mina kusiner + respektive, mina mostrar + respektive, mormor & morfar, mina faster och hennes familj!

Jag önskar att vi alla kunde samlas och äta från julmaten, kolla på kalle kl 3 och sedan öppna julklappar tillsammans som en riktig familj!

Men ända sen mamma och min morbro fick varsin respektive så slutade den julen för mig.

Vi träffades dagen efter jul och åt och pratade men de va inte samma sak. Sen frågade jag varför vi gjorde  de här och fick till svar att de va för min skull vi gjorde de här, för att de va de jag ville.

Sen dess har de inte känts som julen har något att ge mig!

Men i år ska jag verkligen ge den ett nytt försök.

Jag ska fira jul men min älskling och hans familj.

Men vi ska även små fira med mina "familjer" oxå.

Och helt ärligt så tror jag att de här kan bli en riktig bra jul som jag kommer att minnas så länge jag lever!

Vi ha redan köpt julklapparna, eller aa nästan alla julklappar de är några kvar som jag inte ha en blekaste aning om vad jag ska ge dom.

Men jag har en julig känsla inom mig som säger att de här kommer bli en riktig jul på många år!